Henry Mancini

Jag tände nyss nattens sista cigarett (och lyckades spilla aska på mitt bröst också). Det är så mycket i skallen nu så att jag knappt kan tänka. Än mindre sova så klart. Skrivande, skapande, framförande, utförande, slutförande... Det är så mycket jag vill göra, men samtidigt finns det så mycket jag redan gör. Fast det är väl undanflykter förstås. Jag borde aldrig vara trött eller omotiverad. Jag är ju ung.

Basisten i jobb-bandet sålde mig åtta snusdosor häromdagen. Mocca mint mini är väl knappast en favorit för ett proffs som jag, men det duger mer än väl när man bor i ett land som betraktar snus som något barbariskt. Ingen här stör sig på att man röker i sängen, men att lägga in en snus när man kollar på film framkallar oframkomligt skrattsalvor från vem som helst. Till och med från den annars så öppensinniga Lara.

Jag betalade basisten med en middag på lågprisrestaurangen/-puben Wetherspoons. Jag har varit där förr med en MTV-tjej och det är ruskigt billigt jämfört med nästan allt annat som finns i London. Åtta dosor snus kostade mig typ fem pund, och då åt vi varmrätt + efterätt och drack varsin San Miguel. Sjukt. Måste visa det för föräldrarna nästa gång dom kommer hit. Basisten var i alla fall nöjd, speciellt eftersom han slutade snusa för ganska länge sedan efter att ha gjort slut med sin svenska flickvän. Nu suktar han istället efter mina cigaretter efter varje gig, men han håller sig i kragen karln. Bra karaktär.

Inte som jag.

Ah, den blåa röken skingras till sist och jag ser laptopen igen. Den är trasig och solkig, inte alls lika vacker som dagen jag köpte den. Jag skulle gärna få den lagad, än hellre en ny. Men jag har så klart inte råd med en ny Macbook, så vi får se hur det blir med det. Jag måste i alla fall laga och fixa ihop den. Göra en stor-rensning så att jag kan få plats med lite nya grejer.

Nya grejer ja. Puh...

Fan, varför ska klockan jämt hinna slå både tre och fyra innan jag kan somna? Det vore fantastiskt att somna vid midnatt EN gång i veckan i alla fall. No howling at the moon. Time-out. "En bläcka mitt i en vit vecka" - fast tvärtom då. Vem var det som sjöng det förresten?

Skitsamma, det var inte Henry Mancini i alla fall. Och det är honom jag förtvivlat försöker hitta information om via google. Jag vill veta om han gjorde ledmotivet till den klassiska deckarserien "Streets of San Francisco". Ni vet, Michael Douglas genombrottsroll. Varför är inte Zander online kvart i fyra (fem för honom) på morgonen?