Seventies Piano

Ah, Eric Carmen. Så sentimentalt enkel men ändå så komplicerad. Vad ville han egentligen uppnå med sina utstyrslar och sin sammetslena röst? Han är ett unikum från en tidsålder mittemellan känns det som. Mittemellan vad vet jag inte riktigt, men jag gillar det. Och vilket pianospel sen, pretentiöst men ändå lite rock-trotsigt sådär.



"Raspberries - I Can Remember". Låter som ett powerpopens svar på "Bohemian Rhapsody" om man har lite fantasi. Studioversionen är mycket bättre dock... Och om du går in på:

http://uk.youtube.com/watch?v=5mFUYm5QFUE

... så får du se min absoluta Raspberries-favorit "I Wanna Be With You". Youtube låter mig inte lägga in videon här eftersom dom är en bunch of (c-word).

Imorron är det studio hela dagen så jag tänkte bespara rösten ännu en baksmälla och stanna hemma ikväll. Gårdagens klubbkväll (den andra vi hållit, men vem räknar) var lyckad, och jag blev tillräckligt berusad för att vara trött och utschasad idag. Hade ett intressant möte med managern tidigare idag förresten... Nu väntar jag spänt på nyheter av olika slag.