Post Show Traumatics

... Eller eftershows-tragik, som det borde heta på gammal showbiz-svenska. Mycket har hänt ikväll, och jag är ganska nöjd med hur det hände. Förutom att jag glömde min väska + scenkostym på The Macbeth (puben vår klubb huserar i) gick allt ganska bra.

- "The show was amazing", sa Scott Cohen, våran manager. Och jag blev glad när han sa det, för jag höll med. Hyfsad publik, bra ljud och vårt starkaste set nånsin. Hade jag varit Håkan Hellström hade jag sagt att jag skrek euforiskt, men nu är jag inte det, så jag nöjer mig med att vi spelade bra. Alla nöjda och belåtna på den fronten. Now, moving on.

Flickorna.
Fransyskan (nr. 2 i ordningen, min "gamla fling") kom in först av alla, och hon gick in som att det var självklart att hon skulle vara där. Jag blev chockad, för jag trodde hon åkt hem, och var inte alls förberedd på att prata med henne igen, än mindre att finna henne väldigt attraktiv. Men det är som att leka katt och råtta med henne när vi pratar. - Nåväl, låt leken börja, för in i rummet kommer portugisiskan, i all sin latinska prakt. Hon dansar framför scenen bredvid fransyskan och jag vet inte vem jag ska blinka åt, eller vem jag förväntas le åt.

Efteråt går allt snabbt. In i "logen" och byta om och ordna logistiken. Jag hjälper till med the load out, men jag slipper åka med i bussen och droppa av våra saker. Jag blir anförtrodd uppdraget att hänga kvar som värd och avsluta kvällen. Jag får en drinkbiljett och hinner inte ens smaka min Jim Beam med Ginger Ale innan jag ser brittiskan jag dansade med på The George Tavern. Hon står på andra sidan baren och pratar med ljudteknikern. Jag tar en jävligt djup klunk drink. Och sen en till.

Fransyskan ställer så klart till med något som kan liknas vid en scen. Framför själva scenen lustigt nog. Mitt på dansgolvet börjar hon högljutt fråga varför jag är så arrogant, och säger att jag borde vara snäll mot henne. Ibland slänger hon in en flirtig (och ibland sexuellt utmanande) kommentar som för att hålla mig intresserad. Det fungerar så klart, och jag larvar mig en stund med att slänga käft med henne. Jag säger att hon minsann inte visat sig intresserad från början så varför bry sig. Hon säger att det inte varit hennes mening, och jag skrattar bara och spelar lugn. Hon viftar med handen och jag säger att hon borde gå efter avslutad viftning, för så fungerar det i de sitcom-program hon fått sitt manér. Hon blir självklart förbannad (jag kan knappt tro att jag sa det) och går iväg med orden att jag kan hänga med mina groupies.

Jag pratar med dansösen från The George istället. Hon visar sig vara väldigt trevlig, och mer mogen än jag väntade mig. Hon verkar ung och ganska vårdad, men samtidigt vild och med det där dockliknande rock and roll-utseendet. Vi pratar länge och jag glömmer helt bort portugisiskan och fransyskan. Hon säger att hon är intresserad av mig och frågar om jag vill gå ut med henne. Jag bara ler och säger att jag gillar hennes stil. När det är dags att gå stjäl hon en kyss på munnen och voilá, min kväll är perfekt.

Jag berättade nyss allt det här för Lara, och hon sa att jag är en galen man. Eller hur man nu vill översätta "You're crazy man!" Okej nu börjar det här kännas som fylleblogg nummer två. Eller jag är väl kanske inte full i ordets rätta bemärkelse men jag är påverkad och vill sova inför morgondagens få men ack så betydelsefulla uppgifter.