Discodagar

Jag såg "It's All Gone Pete Tong" på Laras rum nyss. Vi gillar den båda, trots att hennes discodagar vida överstiger mina. Visst händer det att jag dansar ibland, men för Lara är det en helt annan sak. Dom gånger jag följt med henne till dunkla technoklubbar i Shoreditch och champagne-klistriga dansgolv downtown har jag insett hur lite jag egentligen vet om sånt.

Senast var det åtta timmars klubbande. Det kanske inte ser så jävla farligt ut när man ser det framför sig: 21:00-05:00. Men det är ju faktiskt ett helt arbetspass. Ett arbetspass på ett ställe där den vanligaste lunchen består av kopiösa mängder Mojitos, MDMA och cigaretter ute i kylan. Inte undra på att Lara oroar sig för rynkor, stackarn.

Jag själv var sliten i två dygn, trots att jag inte spenderat en krona på vare sig berusningsmedel eller entréavgifter. Det lönar sig att gå ut med ett proffs, för det är gratis inträde (hon pussar dörrvakten på kinden) och på varje ställe finns det någon som bjuder på drinkar. Jag åker bara med, som ett litet lamm på väg till slakt medan hennes väninnor stöter på mig och bartendern häller upp ännu en Jack Daniel's och cola. Jag finner situationen både motbjudande och alldeles underbar när jag sakta flyter in i dimman och bort från verkligheten.