The 13:40 from Kings Cross St Pancras

Musik, Paris, romantik och allt det där. Händer det något utanför mönstret rapporterar jag i långa ord så klart. Två gigs, ett litet intimt bargig och ett på stor rockklubb. Vackra flickor, visst. Ändlösa festnätter, förhoppningsvis. Kul? Garanterat. Tillbaka på lördag.

Det är en ynnest och lyx att åka iväg och lämna problemen hemma. Skulle det här livet ta slut skulle jag definitivt sakna det, along med en massa andra saker förstås. Men just det här att packa sina finaste kläder, hämta ut sin biljett och åka iväg för att stå på nån scen framför en massa okända människor är ganska speciellt.

Lämna problemen här hemma ja. Sökandet efter en ny basist har börjat nu och jag ser inte fram emot det alls. Jag vill ha en stadig rytmsektion som inte rör sig en millimeter, än mindre åker över till Way Out West när vi har releasefest och på så sätt förtjänar ett redigt kok stryk plus sparken. Nu fick han ju tyvärr bara sparken, men fan vad less jag är.


Tåget går om ett par timmar och jag blev precis ensam igen. Kände egentligen för att ligga kvar i sängen och ha en sådan där lång morgon då man inte lämnar sängen alls men vad ska man göra. Hon ville också ligga kvar, men vissa har skola, andra har tåg att passa.