Threats and treats

När jag går ut genom dörren idag hoppas jag att det fortfarande är soligt. Och jag hoppas att jag kan tänka på annat än sparkade basister, ändlösa nätter, tunga repetitioner, sömnlöshet och matvägran. Jag ska övertyga mig själv att tro på kärlek, vänskap och lyckliga slut. Typ. Om inte annat så bara för att jag är trött på att tvivla.

Hur ska man göra för att klara av att vara glad och orka repetera idag då? April 77-utstyrsel? Kostym? Östra London-rocker? Ett sms till nån sötnos? En glass? Jag försöker genom att lyssna på glad powerpop men inte ens Raspberries kan få mig att komma över att jag inte längre kommer att spela med Pete vid min vänstra sida under repetitionerna. Så jävla besviken på karln.

Jag borde verkligen gå till Sainsburys och handla något att äta. Och duscha. Jag har spenderat dom senaste 20 timmarna nästan oavbrutet i sängen, så min frisyr är inte direkt perfekt heller... Sen måste jag stränga om Telecastern inför repet. Vi ska försöka trimma in Rodeo Massacres gamla basist Francois innan releasefesten. Det är alltså tre dagar dit och ungefär 10 låtar.



Jävla söndag.