Franska fotografier

En väninna till mig la nyligen upp en serie bilder från en lägenhet i Bethnal Green. Lägenheten hyrdes av mitt gamla franska gäng som jag hängde väldigt mycket med från sensommaren till vintern förra året, och jag bodde själv där under ett par omtumlande veckor mellan September och Oktober. Det känns lustigt att se dom alla igen, för bilderna ser på sina håll otroligt tillgjorda ut, medan andra ger ett totalt okonstlat intryck. Samtliga är dock socialrealism på en nivå man inte kan hitta någon annanstans än hos dom unga och (ännu) hyfsat oförstörda.

Jag ser min gamla kärlek som aldrig blev av, iklädd strumpebandshållare och halvt genomskinligt linne. Hon sitter på en stol och ser ehm, undergiven ut. Ögonen lyser av kättja och extas. Eller av lättja och ecstasy - det är svårt att säga. I vilket fall som helst så penetrerar hennes blick som ingen annans, trots att det känns som att hon knappt ens bemödar dig en blick. Hon har tydligen en ny pojkvän att vara otrogen mot nu och jag är både glad och besviken att vårat galna förhållande aldrig hände.

Eleonore visar brösten på flera bilder. Det är faktiskt lättare att hitta en bild på hennes bröst än på hennes ögon. Det säger en hel del om hennes personlighet faktiskt. Hon är den kvinnliga motsvarigheten till motorcycle boy i Rumble Fish, "a rebel without a cause" och allt det där. Tråkigt nog så är det annorlunda för en tjej, för killar fungerar inte som flickor, dom ställer sig inte direkt på rad för att få "rädda" henne. Män som beter sig som hon (jag vet, jag vet...) har ett annat skyddsnät oftast. Men ingenting säger att hon kommer ramla igenom maskorna, hon har skinn på näsan den där bruden.

Guillaume och Regis, med deras sorgsna påtända ögon. Småpåvarna av substanser som aldrig nånsin säger nej till något eller någon. Ingen av dom langar, och ingen av dom dras än så länge med nåt fysiskt beroende, men dom är alltid lite väl fulla och höga för att smälta in. På bilden tittar dom på väggen, och jag minns faktiskt ögonblicket väl. Det var LSD som dom droppade på tungan, och sen satt dom i timmar och bara stirrade. Jag själv? Drack öl och försökte snacka omkull den senaste i raden av franska nykomlingar i stan... Vilket jag lyckades med två kvällar senare, men det är en annan historia.

Socialrealism, undrar hur den ser ut i Köping hos motsvarande gäng? Då får man väl visserligen leta noggrant, men var hittar man dom unga, vackra och (ännu) hyfsat oförstörda där? I nån lägenhet på Nygård eller stora gatan? Finns det en fest där, och vad gör dom isåfall? Lyssnar dom också på Richard Hell? Min gissning ligger snarare på eurotechno, Takida eller svensk hip-hop, ackompanjerat av folköl, benzo och tramadol.

Jag måste tänka mera på det här märker jag.


ps. Fotoserien hette för övrigt nåt i stil med "Excesser på narkotikum" och var alltså inriktad på just det ämnet. Tyvärr var titeln på franska så jag fattade inte från början. Inte konstigt att jag läste in extra mycket dekadens i den då, haha.