Ett ark papper

För varje ark med papper jag lyckas producera ligger det säkert 100 i papperskorgen. Och då menar jag egentligen inte fysiskt papper, för jag skriver ju på dator. Det är säkert samma sak för alla som har någon sorts kreativa ambitioner, och jag tänker i vanliga fall inte ens på det. Men igår hittade jag en mapp med "slängda" texter som jag helt och hållet glömt bort. Jag kollade datumen på dokumenten och insåg att dom måste vara från när jag köpte min dator för sisådär två år sen.

Någonstans i bakhuvudet insåg jag väl att jag inte behövde kasta textdokument på ett par kilobyte styck, så jag skapade alltså den där mappen, som jag rätt och slätt döpte till "Bortkastade ord". Ibland är dokumenten bara tomma titlar, utan någonting i. Ibland är det hela låtar, med musik och arrangemang noggrant nerskrivet på mitt ganska lustiga sätt. Eftersom jag varken kan skriva eller läsa noter använder jag mig av andra knep för att beskriva rytm och melodi, för det är inte alltid jag har ork eller möjlighet att spela in mina idéer på studs.

"White salt", "A waitress call", "Cheap beer and wine forced us to grow up"... Titlarna är många och för det mesta ganska kassa.

Men så ramlar jag på en dokument som heter "Ursäkta en dysterkvist" och plötsligt går jag nerför memory lane i ultrarapid. Det är en översättning av hitten som aldrig blev, "There's a distance between us" som jag spelade in med Robert Ivansson.

"Jag har bott med ena foten i fabriken
Den andra på hotell Gillet, Gamla Stan
Min säng har varit stranden intill fiken
Tills dom bad mig att packa ihop och dra

Jag tog tåget från centralstationen, lämna min stad där jag alltid bott

Ursäkta en dysterkvist
För att han inte skrattar ikväll
Men beställ en runda till
Och ta notan är du snäll
Din taxi väntar, madame får jag följa med?

Och vännerna säger att dom visst har plats
En säng eller soffa, finns där för mig
Jag undanber vänligt, också inatt
Jag klarar mig alltid utan nån hjälp

Jag har gått genom staden ensam förut, så kanske hittar jag hem till slut

(stick)
Jag är rädd att ha förlorat mig själv
I sprit och sex, nån sorts dekadens
Den här gatan är som aldrig förr
Tyst och kall, så grå och mörk
Så "hemma" är den här sängen inatt, eller kroken där jag hänger min hatt

Ursäkta en dysterkvist
För att han inte skrattar ikväll
Men beställ en runda till
Och ta notan är du snäll
Din taxi väntar, madame får jag följa med?"

Jag har tydligen alltid varit lite svag för flerstaviga rim. Kanske är det en kvarleva från tiden då jag gillade hiphop.