Tuesday, 3 February 2009
Whitechapel
Jag känner igen dom flesta street hustlers runt min gata. Du ser ganska snabbt vilka det är som gör vad, och var dom gör det. Efter ett par veckor hälsar ni kanske lite avmätt, eller så ignorerar ni bara varandra i tyst samförstånd. Jag har inga som helst problem med hederliga hustlers. Langare, horor, junkies you name it - I don't care.
Igår när jag var på väg till The George Tavern (min lokala pub) överfölls jag av ett gäng tonåringar som kastade snöboll. Som den dandy jag är rättade jag till kavajen och snubblade graciöst vidare i mina myggjagare. Jag hör direkt i snöslasket att slynglarna förföljer mig, och snöbollarna övergår till fysisk kontakt. Jag halkar runt och får inte ens grepp om situationen, så snabbt går det innan jag är omringad. Plötsligt håller någon fast mina armar bakom ryggen medan någon annan måttar ett slag mot mitt ansikte. "Fegisar" hinner jag tänka innan det ringer till ordentligt från tinningen.
Innan jag hinner säga ärtsoppa med fläsk har jag lyckats sprattla mig fri och förövarna sticker snabbt som en avlöning på Spy Bar. Några trevliga indier ser händelsen från sin bil och erbjuder sig att ringa polisen. Jag avböjer vänligt men bestämt med orden att polisen inte kan, vill eller orkar göra något åt vilseledda 17-åringar i Whitechapel och fortsätter gå mot destination en kall Guinness.
Whitechapel.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Det är därför man alltid ska gå med knutna nävar när man går själv, redo att måtta in slaget perfekt.
Surt när skitungar inte har bättre saker för sig.
Post a Comment