Främlingars fotografier part II

Jag tittar på bilder på en fransyska från den yttre delen av bekantskapskretsen. Hon var en gång ett flyktigt möte (nej, inte på det sättet) och det verkar som att jag kommer att träffa henne igen på tisdag. Därför försöker jag uppdatera mig på hennes utseende, dels av praktiska skäl och dels av nyfikenhet.

Bilder från fester, konserter, gräsmattor, källarlokaler och flygplatser - allt finns utlagt till allmän beskådan. Jag funderar återigen på det moderna kommunikations-samhället och hur jag ska ställa mig inför faktumet att jag kan lära känna den här människans liv utan att ens behöva prata med henne.

Studentbild, en blomma i handen och en cigarett i mungipan, är det så man är redo att möta världen? Jag var väl inte bättre själv, jag bar samma blomma och samma cigarett (och gör det väl på något sätt fortfarande). Jag minns min examensdag, med champagnen, alla flickors tårar, släkten och blomman jag kastade till min exflickvän från studentkortegen. Full blev jag väl, men jag åkte hem tidigt på kvällen minns jag. Tårfyllda farväl är jag dålig på.

Tisdag alltså, en eftermiddag i Paris. Efter intervjuer (vi släpper ju singel med Rodeo Massacre nu) så är jag ledig fram till soundcheck. Antagligen ensam med en vacker fransyska i drömmarnas och romantikens stad, var det inte det jag önskade mig nyss? Jag har drömt om så mycket att jag glömt hälften, och jag påminns bara när någon av drömmarna råkar slå in.

En gång i tiden bad jag inte om mer än mitt namn på en officiell release. Det var i samband med nåt demosläpp med mitt gamla band Alistair. Jag minns hur vi satt utanför replokalen i Smedjan och stoppade in skivorna i fodralen för hand och var stolta. Fem pojkar var vi: jag, Magnus, Svante, Erik och Kristoffer. Det var bekymmerslösa dagar där ett tag, när replokaler i stort sett var gratis och man inte hade insett hur liten på jorden man egentligen var.

Lukten av nytryckt omslag kommer jag för övrigt alltid hålla som en av dom mest fantastiska dofterna på denna planet.