Princess Of Little Italy

Wendy blev min valentin. Hon var en ung sydafrikanska som saknade romantiska drömmar och föreställningar om sitt yrke, vilket jag gillade. Jag valde henne också för att hon talade en bra engelska och såg ut att kunna hålla händerna i styr. Vilket hon för övrigt kunde. Endast två gånger fick jag säga till henne, och det är ju ingenting. Och jag bör kanske tillägga att hon inte behövde säga åt mig en enda gång...

Champagnen flödade såklart (varför inte, det är ju alla hjärtans dag...) och allteftersom flaskorna bars in så åkte vettet ut antar jag. Jag brydde mig ju bara halvt, för i slutändan är det aldrig jag som betalar priset i annat än huvudvärk dagen efter. Ibland säger jag till servitören att inte fylla på glasen så fort, och speciellt inte tjejernas (dom har en förmåga att sluka champagne utan att dricka den som nästan är magisk). Ibland läser jag på kvittona eller föser bort servitörer som hovrar runt bordet, men innerst inne bryr jag mig inte jättemycket.

"So, your friends tell me you are a famous musician" var det första Wendy sa. Hennes hand hamnade på mitt lår när hon lutade sig över mig och jag kände en lätt mintdoft från hennes andedräkt. Jag la min hand över hennes för att markera "hit men inte längre" och bad om ett av hennes tuggummin. Hon sträckte sig med förvånad blick efter sin lilla väska som var fullproppad med sedlar och jag log ett ganska ärligt leende.

"They like to think that I am" svarade jag medan jag i ögonvrån såg en i mitt sällskap resa sig för en dans. Och jag visste att jag kunde säga vad fan jag ville, det skulle inte spela någon roll. Hon vet nästan lika väl som jag att det är på låtsats och lek. I vanliga fall skulle jag gärna ljuga henne rakt upp i ansiktet, om inte annat så för att jag i vanliga fall inte skulle ha en konversation med en flicka som henne. Men hon var söt och påminde mig om någon hemifrån litegrand, så jag erbjöd henne sanningen. I utbyte mot hennes sanning, tillade jag snabbt.

Hennes historia skiljde sig ganska mycket från min, även om det fanns en hel del gemensamma drag. Jag styr konversationen mot det sorgsna hellre än det uppenbart vulgära, och jag viskar till henne att det måste se ut som att vi skrattar och ler vad vi än talar om. Hon verkar tala sanning eller så är hon bara smart nog att manipulera sin coverstory så att den passar mig. Jag väljer att tro på mänskligheten i några minuter till och ber henne att berätta mer om Kapstaden. Vi hinner diskutera boerna, africaans och Tsotsi innan det är dags för första dansen.

Jag försöker låtsats som att jag är i en Tarantino-film, och jag önskar innerligt att rökförbud och polska vakter inte existerade när jag sätter mig ner i sammetssoffan. "Don't worry baby, I'll be gentle" säger Wendy med ett leende och jag stoppar in en snus för att lindra abstinensen. Jag tittar henne mest i ögonen, men låter för sakens skull blicken föras över hennes kropp. Hon är väldigt vacker.

Jag tänker på hur snön säkert ligger vit uppe vid bergstäkten back home, och hur kul det vore att sladda runt i brorsans bil. Snön skulle yra runt däcken och all synd skulle vara 1000 mil borta istället för att vara framför mig, i full färd med att ta av sig dom få klädesplagg hon har. Mina tankar är så långt borta och jag märker inte ens att hon tar av sig trosorna. "Oh, maybe you're not into that" frågar hon medan hennes höfter rör sig förföriskt mot mitt skrev. "It's alright, the cross in my ear doesn't mean that much" säger jag medan jag generat flackar med blicken. Hennes plinga är rakad.

Efter dansen sätter vi oss ner vid bordet och fortsätter prata. Champagnen ger mig en liten salongsberusning men jag håller mig hyfsat nykter i hopp om att klara natten på ett någorlunda snyggt sätt. Mitt sällskap låter sig väl smakas dock, och deras damer fnittrar ikapp allteftersom flaskorna bärs in. Jag själv märker att jag uppskattar Wendys sällskap mer och mer allteftersom tiden lider, speciellt efter att vi "skippat titlarna" i våran relation och kan tala mer öppenhjärtigt. Jag bryr mig inte om huruvida hon prostituerar sig på ett eller annat sätt och det märker hon. Kanske inger det respekt att vara så nära sig själv att man inser sitt pris? Jag vet alltför väl mitt och påminns varje gång mitt sällskap höjer glasen.

Wendy erbjuder flera danser, men jag tackar bara ja när stimmet vid bordet blir för mycket. Konversationen flyter lättare på övervåningen, men å andra sidan är det faktiskt lite weird att tala om vikten av att ha behålla barndomsvänner medan den ena parten tar av sig kläderna till 90-tals-disco. Hon styr själv över diskussionen till mer utmanande ämnen, och trots att hennes dans mest är ett spel för gallerierna (mitt sällskap och dom polska väktarna) blir den mer och mer vågad i takt med vinet och timmarna. Hon vet att hon är fast med mig och att hon därför kommer att tjäna mindre än dom andra tjejerna runt bordet, men det verkar inte störa så mycket att jag inte är en kund som dricksar. Hon frågar om jag blir upphetsad och säger att hon själv blir lite exalterad av att dansa för mig. Jag fortsätter att hålla mig till sanningen och säger: "Last dance you almost gave me a hard-on. Almost, babe. But don't take it personal". Hon skrattar och säger att jag minsann ska få se.

När vi är tillbaka vid bordet börjar sällskapet närma sig stadiet där flickorna kan plocka pengar på riktigt. Erbjudanden finns det gott om - i Soho finns det ingen skatt på synden tror jag. Pliktskyldigt fortsätter jag att dricka och konversera ett tag till, samtidigt som jag i huvudet försöker räkna ut slutnotan och hur mycket jag kommer att tjäna på kvällen, minus taxiresan hem. Beloppet jag kommer fram till ligger strax över 2000 pund, och jag är glad att det inte är jag som betalar. Jag själv blir väl max en hundring rikare, men å andra sidan var middagen på den där italienaren jävligt god.

"One last dance honey"? viskar Wendy i mitt öra. Jag accepterar och ser till att mitt sällskap ser det. Dom visslar och är övertygade om att jag har the time of my life när jag drucket går uppför trappan till dom "privata" båsen. Jag sätter mig ner och vinkar till dom tre kameror jag upptäckt, och undrar hur många det finns på hela klubben. Wendy börjar sin rutin men verkar verkligen gå in för sin uppgift den här gången. Hon andas i mitt öra, låter sina bröst nudda mitt ansikte och sätter sig ner på knä. "Are you excited yet..."? viskar hon i mitt öra samtidigt som hennes knä söker kontakt med mitt skrev. Jag ler och stoppar hennes knä med min fingerspets.

"You will never ever find out if you managed to turn me on or not" säger jag och ler kvällens sista leende.