Sömnlös Akt Två (Dom Ensamma Timmarna)

I vilken han erkänner sina problem och uppgivet inser att dom aldrig verkar försvinna eller ens mildras med tiden.

Det är som att vara drucken tänker han. Fast utan att vara berusad liksom. Yr och vimsig, visst, men klartänkt precis som vanligt. Han har fått för sig att ketamin skulle fungera på samma sätt som sömnlöshet, och även om känslorna han har är skapade helt av hans kropp och inre kemi känns det nästan overkligt att man kan känna sådana känslor en helt substanslös kväll.

Det har hänt att han fått panik när han insett att han inte kommer sova, men inte en natt som denna. Han har inget superviktigt att göra imorgon och han vet att han inte kommer att dö av det. Det är bara att invänta sömnen på bästa sätt, dvs genom att läsa, skriva och räkna (får, that is, haha). Han känner sig förgiftad, och blir av någon anledning smått äcklad av både sitt psykes oförmåga att somna in och faktumet att han ofta blir så jävla sentimental framåt dom ensamma timmarna.

Fast inte varje gång. Oftast blir han orolig, rastlös och deprimerad. Som nikotinist har han ju alltid något att fingra på, men illamåendet blir ju knappast bättre av oräkneliga cigaretter. Just inatt verkar det som att cigaretterna kommer att ta slut innan han hunnit somna, och det är ju helt fel ordning.

Klockan brukar slå både fyra och fem den andra sömnlösa natten innan han däckar av ren fysisk utmattning. Ibland lyckas det dock inte, och då kommer hela veckan att vara förstörd. Tre sömnlösa nätter kan slå ut även den bäste, hur mycket han än älskar att läsa ut 600-sidiga Dylan-biografier på bara några enstaka nätter.

Han sitter vid pianot. Stirrar på det som om det vore en fiende. Men han kan inte spela på det så här sent, hur mycket han än önskar att han kunde. Han "spelar" dock utan att trycka ner tangenterna. Fingrarna rör sig precis som dom gör alla andra kvällar, med skillnaden att smekningarna inte avger några som helst ljud. Han kan till och med skriva musik på det sättet, för han vet hur dom olika ackorden låter. Kan dom alla utantill. Eller, tillräckligt i alla fall. Han har ju inte absolut gehör, men det duger klockan tre på natten.