You're A Big Girl Now

Pratade med fransyskan idag. Vi kom ju halvt om halvt överens om att ses igen, att hon skulle komma till mitt gig den femte, och stanna i två dagar. Det var ju så kul sist, och vi är ju båda unga, singlar, vackra och allt det där. Så varför inte fortsätta ses, även om vi båda vet att vi inte kan vara tillsammans? I've got a bad feeling about this...

Hon sa att hon fortfarande pratar med den där killen hon hade. Men att hon tänkte på mig hela tiden. Min inneboende cyniker skrattade bara och sa att hon bara gör det för att försöka fånga mig. Göra mig svartsjuk, få mig att gå med på saker jag egentligen inte vill. Men min inneboende skeptiker övertygar mig inte helt den här gången. Kanske hon erkände enbart för att visa att hon är ok med att jag gör vad jag vill? Jag har ju alltid en aura av "mig kan du inte få styr på", så hon kanske bara ville meddela att hon är en stor flicka som inte blir sårad så lätt. Hon vill ju fortfarande komma hit verkar det som.

Igår var jag full med några random amerikaner. Min London-bästis Klemen hade berättat för dom att jag skulle jobba i Camden, så dom kom till giget. En halvtimmes set, några ölbiljetter och sen resten av dagen ledig trodde jag.

Istället blev det häng med amerikanerna hela dagen och kvällen, och prat om det stora Amerika, musik, kläder och kärlek. Nu längtar jag till det stora Amerika när jag ligger här, gravt bakfull på min enda lediga dag.

EDIT: Ett par timmar senare
Okej, long story short: För ett halvår sen eller så föll jag för en annan fransyska. Träffade henne efter ett gig (story of my life, jag vet) men det här var annorlunda. Inte en kyss, ingen lång utlämnande konversation och definitivt inget sex. Vi bara delade på en cigarett och tittade varandra djupt i ögonen. Tyvärr visade det sig fort att hon var en annan mans flicka, och vi hördes bara kort efter det. Jag beslöt mig för att lämna henne ifred, för jag ville inte stjäla henne. Jag ville att hon skulle komma frivilligt till mig.

Nåväl, efter otaliga tankar, ett kärleksbrev som aldrig skickades och sex månader så hörs vi igen. Denna gång är hon singel. Denna gång erkänner hon att hon är intresserad av mig, och vi talar i flera timmar. Jag berättar att jag var galen i henne förut, och visar henne mitt aldrig skickade kärleksbrev. Hon tror inte att det är sant och blir väldigt rörd när hon läser vad jag en gång skrev i brinnande raseri. Nu har hon sagt att hon vill träffa mig när hon kommer till London.

Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte om jag är skyldig "Ulf-för-sex-månader-sen" att uppvakta henne, eller om jag borde fortsätta träffa den andra fransyskan, även om det verkar smått hopplöst för tillfället. Det känns galet. Är jag galen?