På drift

Jag tror inte att någon läser. Och det passar bra - för jag tror inte att någon tror att jag skriver.

Idag var första gången detta år som jag gick hem samtidigt som solen gick upp. Självklart har jag upplevt sena efterfester (klockan 14:00 för ett tag sen) men nu var det verkligen hela scenariot. Jag går Bethnal Green Road hem och tänker på hur det kunde ha varit. Och hur det en gång var. Solen lyser men jag känner ingen som helst lust att sätta på mig solglasögonen. Folk får gärna titta mig i ögonen nu. Kan en människa läsa mina pupiller vid denna tidpunkt så har denna människa lika mycket att dölja eller visa som jag. Småtimmarna kan verkligen bringa fram det mesta.

Jag önskar att jag kunde få besök från hemma snart. Det skulle ge mig ett perspektiv jag behöver, både konstnärligt och mänskligt.